VEM JAG ÄR.

Skriver mycket som aldrig publiceras för att undvika redan aktuella konflikter. När vi glömt allt. En dag när det passar. Då kanske jag berättar om de små, men ack så stora, stunderna. Ibland bygger jag upp löften jag så gärna vill bryta, men jag gör det aldrig. Även om mina ord är vittnen till vad som hänt. Vad som kommer hända. För tre veckor sedan stod jag där. Läste dina tårfyllda ögon och nästan hånade dig med min existens. Jag stod där. Stark, tålig och medveten. Du stod där. Svag, nedbruten, försummad. Men ändå saknad. Jag bjöd upp dig till en sista dans, oss emellan, men när jag insåg innan det var för sent att det var bättre att släppa taget. För kan du inte vara här, så kan du lika gärna gå. Ni kanske minns? "Jag söker efter dig i alla, men ingen verkar vara du. Och om ingen är du, då är ju mitt allting ingenting." Jag får alltid som jag vill i slutändan och det har ni hört förr. Denna gång. Då, nu och sen. Imorgon, om en månad, om ett år. Jag får alltid som jag vill. När jag är redo skjuter jag fiktiva skott med min illusionspistol i mitt eget glashus igen. Bara för att jävlas lite liksom. Men fram till dess så är jag bara jag. Med mig själv.