Klockan är 18:2o och jag dricker kvällens första öl.
Ja, jag kanske är sjuk i huvudet.
Men jag lever. Och man vet aldrig när det tar slut.
Jag försöker bara att älska det igen.
Det här livet alltså.
Ja, jag kanske är sjuk i huvudet.
Men jag lever. Och man vet aldrig när det tar slut.
Jag försöker bara att älska det igen.
Det här livet alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar