FÖRORTEN

Under ett par dagar har jag bott i min mammas soffa. Jag har blivit en levande tv-tablå, ätit godis- och frukt, druckit Cola Light, ätit jättegod mat och börjat läsa en bok av Marilyn Manson. Och umgåtts med Mamma, hon är världens bästa.
Jag har levt som en aggressiv version av Blondinbella helt enkelt.

Den fina anledningen till att jag inte alltid kan berätta för er exakt vart jag håller hus och när är för att jag lever under en "viss" press. Det har börjat gå upp för mig att jag är något utav en offentlig handling, vilket även innebär att folk tycker att de kan ta reda på vart jag bor, vad jag tjänar etcetera. Detta innefattar även att ringa mig om nätterna för att häva ur sig diverse meningar som skall skrämma upp mig. Ouh, vad rädd jag blir. Tss, jag slår hårt - men om det är något jag är rädd om så är det min egendom. Därför lämnar jag den aldrig helt osedd. Förutom mina censorer i taket har även andra fått kolla till min lägenhet medan jag agerade soffpotatis i förorten. The true, but ugly, truth.