Bild från 2006.
Idag slog en märklig känsla sig in på mitt perfekta lilla liv uppe på höjden:
"Jag har varit singel i ett år".
Jag skulle vilja blöda ur mig saker som "jag minns det som om det vore igår", och kanske till och med säga att jag saknade känslan. Att älska. Och vara älskad av någon, så där som ingen annan kan. Rev samman min själ med både tragiska och vackra minnen för att framkalla någon slags reaktion från min egen sida. Gjorde några tappra försök att tappa andan i självförakt för att jag knuffade honom åt sidan. Försökte frenetiskt misshandla mig själv verbalt. "Jävla du, som lät dig luras av honom." Pust. Jag kämpade ganska hårt med att klämma fram känslor som borde göra mig ledsen eller arg, men när jag klev ut i ljuset och lade upp korten på bordet insåg jag en sak: Jag minns inte. Jag minns inte hur det känns att falla för någon. (Eller ja, lite halvt har jag väl ramlat men det löste vi med att jag bokstavligen vände honom ryggen och gick mitt i en konversation. Sånt gör folk arga, by the way.) Jag minns inte hur det känns att vara kär. Jag minns inte ens hur det känns att sakna. Jag ser oss, men ur en tredje persons synvinkel. Som om jag aldrig var där. Egentligen. En god vän till mig bad mig, för ett par år sedan, att lära honom avfärda människor. Dissa, på 2010-språk. Jag undrade vad han menade. "Ja men liksom, om någon försöker prata med dig och du inte har lust. Då säger du bara 'kan inte du gå här ifrån?', rätt ut sådär" svarade han. Idag har jag vuxit upp, och lärt mig att ignorera folk istället, men get the picture. Kanske blev jag så för att jag anser att världen ser annorlunda ut ur mina ögon. Eller för att jag vet att människor alltid går i slutändan, så det är ingen idé att kedja fast dem. Oftast håller jag för hårt ändå, men släpper taget så mycket lättare. Låter tider passera. För att andra människor bara är andra människor, och de som betyder något för mig stannar vid min sida oavsett vad.
Jag är här för att segra, inte för att bli besegrad.
- Mission completed.
DU det undrar jag med.. den som låg där karinolofsson.blogg.se märkte jag visade helt fel, så jag reggade mig igen, mitt nya domän, som visar rätt enligt andra statistikmätare, men hur kan de fungera olika och varför är båda kvar.. I don't know..
SvaraRaderaLäser din blogg dagligen o har kommenterat nån gång. Men vill bara säga att när du lägger upp texter som denna, typ att du blottar dig lite. Det är starkt. Det du beskrev, känner jag igen.
SvaraRaderaVille bara säga att du e grym !
Kärlek
Angelica: Jag skriver om sånt här just för att jag tror fler känner igen sig än vad de kanske vill erkänna. Jag är bara tacksam om jag kan hjälpa andra lite på traven :) Tack för dina ord! Kärlek och respekt.
SvaraRadera