Åt tacos minus bröd med Sara och snackade av mig allt som stört mig senaste dagarna. Det var skönt att prata med en människa som inte bara lyssnar - utan faktiskt även förstår mig. Även om jag ibland beter mig som en 15-åring i behov av starka tabletter, på grund av saker som egentligen inte rör mig eller ens berör mig. Tror att jag ibland klamrar mig fast vid händelser och människor för att försöka vara någon jag inte är. Har även snöat in mig i någon slags känsla av att det räcker såhär. Ber aldrig om mer.
[Ovan: Kofta från Lindex.]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar