Idag var det tydligen "Alla hjärtans dag". Det finns nog inget som rör mig så lite som just kärlek. Jag blir sällan kär. Blir jag det så är det på riktigt. Mina förhållanden har alltid börjat med någon slags "kärlek vid första ögonkastet". Min första riktiga kille träffade jag på någon fest. Jag älskade hans ögon och försökte impulskyssa honom. Han vände bort huvudet just då, men det hela slutade med att vi spenderade över två år ihop.
Mitt senaste ex träffade jag första gången på Gullmarsplan. Jag kritiserade hans jacka och konversationen var igång. Naiva jag följde med denne snubbe på fest och vi höll ihop i ett år. Men nu? Jag minns inte ens hur det känns att vara kär. Lika bra, tycker jag. Har hört att det där med kärlek är jobbigt. När det är rätt, så är det rätt. Just nu trivs jag bra som jag har det.
Det är skillnad på ensamhet och svaghet.
Mitt senaste ex träffade jag första gången på Gullmarsplan. Jag kritiserade hans jacka och konversationen var igång. Naiva jag följde med denne snubbe på fest och vi höll ihop i ett år. Men nu? Jag minns inte ens hur det känns att vara kär. Lika bra, tycker jag. Har hört att det där med kärlek är jobbigt. När det är rätt, så är det rätt. Just nu trivs jag bra som jag har det.
Det är skillnad på ensamhet och svaghet.
I want a lover I don't have to love
SvaraRadera<3