Jag hör mitt hjärta implodera. Jag går hellre med ett laddat vapen i fickan än blir skjuten på plats.
Kanske för att jag spelat mot alla Gudar. Dansa i kylan, så länge att du blir blå.
Låt den tvinna dina vener. Kan du inte vara nära, kan du lika gärna gå.
Bryter upp känslor likt ben och förvandlar drömmar till sten.
Det är så påtagligt att känslan är abstrakt och du betyder ingenting,
- om ingenting är allting.
(2008)
tisdag 23 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar